Monday, May 20, 2013

Paradise - Lost or Found ? - Joakim Kocjancic exhibition in Milano




Gallery www.formafoto.it
Website: www.joakimkocjancic.com

There is a great text about Joakim and his work written by Ulf Peter Hallberg ( I hope it will be translated to English) But until then, if you don't read Swedish, try the translator ( yes I knooow... ). Below an excerpt from the text:


PARADISE - LOST OR FOUND?

"It is important to see what is invisible to others. Perhaps the look of hope or the look of sadness."                                                                                                                         ROBERT FRANK

Det kom ett mejl som jag öppnade i Berlin, attachment: svartvita fotografier av en sällsam kvalitet, människor på gatan så som jag själv ser dem, hudlösa, öppna, osäkra, fulla av längtan. Och så en hänvisning till min essäroman Flanörens blick och en fråga om jag ville skriva något till dessa bilder, trots att vi inte kände varandra, för att jag sett något som fotografen inspirerats av. 

Staden Stockholm omkring gestalterna på Joakim Kocjancics fotografier: en ruin eller en byggarbetsplats, himmel eller helvete? Spår i graffiti, hälsningar från det förflutna, budskap från de osedda, kanske nedtrampade. Och så stadens öga, fotografen, både en del av bilden och ett främlingskap utanför den, en ensam människa som ser något och vill tränga djupare, under huden, ända in i själen. En rådvill människa som klamrar sig fast vid sin kamera för att rädda något, beslutsam i sitt trots.



Så kom det sig att jag hälsade på Joakim i Stockholm, i den fotoateljé som han delar med en kollega. Lukten av ättika från fixeringsskålarna slog emot mig, jag studerade negativpärmar och högar med kartonger från sex års arbete, fotografier och klipp, bildmaterial som inspiration till något överjordiskt, en delaktighet i romantikens anda. Överallt fotografier från ett liv i rörelse, försöket att trotsa det som förgör oss: Makterna och Tiden. (...)

Joakim Kocjancic är svensk-italienare, med rötter i neorealismen. Han har läst på konstakademierna i Florens och Carrara, bott ett år på Teneriffa, i två år fotograferat på gatorna i Dublin, läst en master på College of Communication i London, och han återvände till Stockholm 2006. Han rör sig mycket till fots, och jag känner att han i fotografiernas svärta, i det abstrakta, surrealistiska anslaget skapar en spöklik stämning – som om han rör sig i drömmen när han går genom Stockholm. 



När han inspireras av båten Paradise från Birka och kopplar ihop den med Stockholm idag, så har vi ett öga som ser på oss likt Fellini. Vi står inför dessa fotografier som barndomens gestalter i Amarcord och vinkar hjälplöst till atlantångaren Staden som är så långt borta. Vart är den på väg? frågar ett barn sin pappa. Denne kliar sig i huvudet: Oslo, Shanghai, Dubai City, Mahagonny? Det är svårt att veta: så många tecken att tyda, människans inskrift, all gemensam längtan, och så reklamens inställsamma förförelse. Men överallt dessa ögon som ser på oss, och så fotografen som stadens öga, slutaren som ögonblickets blinkning: rädda mig! (...)

Ulf Peter Hallberg


2 comments:

dieter michalek said...

so wonderful pictures- i like your blog.

Jan Bernhardtz said...

Ett Stockholm jag aldrig såg vid mitt korta besök. Inspirerande.